randigastrumpan -

Dolly IV

Det är många som undrar vem Dolly är. Är det min förra ponny eller vad? Vad hände med henne?

Så jag täntke skriva om henne nu.

Den 28 april (dagen efter min födelsedag) åkte vi och provred Dolly. Dirket när vi såg henne blir vi kära i henne. Hon var undebar att rida och hoppa. Vi bestämde dirket att vi skulle ha henne. Den 1 maj åkte vi och hemtade henne. Alla sa att hon var lika vaker som en sago häst. Och det var hon.

Vi tävlade några pay & jump och några lokala. Hon stannade alltid på hinder nummer 3 i LC. Men det gick bra efter några månader. Vi gick felfritt massa LC:er och tränade LB. Allt var så perfekt.

Efter ett tag började hon stanna och vi upptäcket att hon var halt. Då hade jag nog haft henne i 2 - 2 och ett halvt år tror jag. Vi sprutade 2 gånger för kotledsinflammation och uppteäckte senare att det var Borelia. Vi skrittade och travade i ett några några veckor sen blev hon bra.

Vi fortsatte tävla LC och vi startade i 3 LB och gick inte ferlfritt någon. Hon kändes inte som samma häst. Inte lika pigg och glad. Tillslut en gång när jag skulle rida hoppstigen i skogen så var jag tvungen att skänkla på henne för att hon inte skulle bryta av och då visste jag att något var fel. Hon brukade ALLTID stick med mig på den stigen. Jag ringde hem till mamma och vi åkte upp till veterinären nästa dag. Han konstaterade att hon hade en ligament skada. Antagligen trampat snett i hagen. Björn vår veterinär trodde inte att hon skulle bli bra men vi försökte. jag skrittade och travade i en halvtimme. Vi höll väll på så i ett år nästan. Jag var nära på att sluta med hästar då jag blev sjukt tröt på det. Både jag och Dolly var deppig under den perioden. Vi försökte och försökte men en dag sa Björn att detta komerm aldrig gå.

Vi ville sälja henne som avleshäst för hon var bara 13 år. Och hon älskade verkligen föl. Så vi triangelmärkade henne och sålde henne. Våran kompis kände en som ville avla på welshar och hon älskade Dolly direkt. Vi började seminera henne och Sara (hennes nya ägare) betalade för det men hon tog sig aldirig. Hon beteäckte henne med Minotarus. Året efter så köpte hon henne. Jag hade nog aldrig gråtit så mycket om då men jag visste hon skulle få det bra, Hon tog sig inte på sommaren där heller och Dolly och Saras andra welsh åkte upp till Saras mamma uppe nästan i dalarna för hon hade inte tillräckligt med boxplats men dom höll på att bygga ett nytt stsall. När Dolyl var där uppe så var det två flickor som stod och borstade Dolly. Och bara Dolly. Dom sa att hon var lika snäll, söt och vacker som en sago häst. senare när Sara var klar med stallet så kom Dolly tillbaks igen. Dolly tog inte sig då heller igen. Och det hade gått 2 och ett halvt år men Dolyl tog sig aldrig. Hon kunde inte bli med föl så Sara kunde inte ha en häst som bara stod och åt pengar. Så hon beslöt att ta bort Dolly. När mamma sa det så satt jag bara och grät i mitt rum. Åt inte på 1 dag tror jag. Jag satt bara och grät. Livet var inte rättvist. Jag trodde itne att det var sant.

3 oktober 2011 på förmiddagen försvann du. Du lämnade oss med sorg. Jag saknar henne och kommer alltid göra. Kommer aldrig hitta någon som henne.

Vi fick 3 undebara år tillsammans

* 27 maj -97

* 3 oktober -11

//Cecilia