randigastrumpan

tänkte berätta Cellas och min historia, många har sin egen uppfattning om varför vi sålde henne, varför det fick som det gick osv, så tänkte berätta hur det egentligen låg till!

 

Vi köpte cella 2009, samma år som vi avlivade min andra c-ponny Luke, vi provred henne jag var jätte liten då och hon var stark framåt och ja allt, men vi passade ihop som handen i handsken, jag älskade farten och det gjorde hon också, vi tävlade, plockade hem placering efter placering, hade skit kul! men åren började gå, jag började vilja ha mer kontroll över henne, jag började även bli farträdd och hopprädd pga att jag tyckte det gick för fort, jag mådde själv väldigt dåligt sista tiden vi hade henne, inget stämde, just då skötte jag mest hästarna för att jag var tvungen, det var liksom inte roligt längre, jag hade börjat bli förlång, vi stoppade ut oss tävling efter tävling, eller snarare jag vände bort från hindrerna, cella hade hoppat om jag velat men jag ville inte, på träningarna var det likadant, vända bort... vi tog beslutet att sälja henne, varken jag eller cella mådde bra av det, visst vi hade skit kul tillsammans men inte när det gällde hoppningen, vi funkade jätte bra på marken och i stallet, men en sådan häst kan man inte bara ha och ''titta på'' . Hon såldes till en underbar familj i Köping... så långt iväg, visst skönt att slippa se henne så man inte saknar henne så mycket.. men en sak är säker henne kommer jag aldrig glömma, det var nog den mest speciella hästen jag varit med om.

Nu vet jag att om vi hade köpt tillbaka henne nu så hade det fungerat mellan oss, jag är helt säker på det.. men det går inte.. vissa misstag får man leva med, men allt har nog en mening, jag tror nog även om det gör ont att säga det att det var nog bäst för oss båda.

 

Cellavie f.2000 new forest sto

 

min ponny, bästa vän, allt.

 

// Maja